I söndags skulle jag träna cykel en timma. Det började inte jätte bra. Kom inte upp i puls som jag skulle och jag kände att det var något konstigt. Min kropp svarade inte på mina ansträngningar.

Och en halvtimma in i passet kände jag mig illamående och yr så jag började ta en tablett dextro, en till och en till. Jag hade tagit minst fem stycken, men inget hjälpte. Så till slut gick jag ut. Och sockret var på 3,7 innan jag började hade jag 9,0.

Jag kände mig konstig, ledsen och fånig!! Jag blev nästan gråtfärdig för det är så lite som gör att jag inte klarar av att göra saker. Jag kände mig hopplös. Det är ingen sjukdom som man ser. Den är osynlig!