lonely dear ? !
"Ibland tros det att ensamheten är min vän, men ikväll är det min värsta fienden.
Det tomrum du lämnar efter är öronbedövande. Kan höra hjärtat dunka i en takt som kan få min gnista att slockna. Där i ditt bröst vill jag att mitt hjärta ska vara. Där ensamheten flyr till varje dunk av ditt hjärta. Inte längre behöver jag känna min ensamhet.
I ditt bröst finns en själ som fyller hjärtats alla kammare med blod. Blod som skänker liv till alla lemmar i min kropp. Där min kärlek hos dig är. Du vet inte att jag hör mina egna hjärtslag i takt med dina. Vi är bortom varandra, kan inte känna varandra.
Lägga mitt öra på ditt bröst vill jag, jag vill höra på nära håll hur du lever, hur du andas. Jag vill känna dig, beröra dig, få dig att känna mig. Men som ett slag mot min bräckliga själv är jag ensam där igen. På samma ställe du berörde mig med dina ögon. Om du visste att dina ögon kan se igenom min ensamhet, skulle du vara här nu. Vem är du mitt hjärtats dröm? Vart finner jag den längtan att kunna se dig?
Min tår finner mitt bröst, tåren äts upp av min torra hud, du finns ej längre min tår. Det som en gång var finns inte, den existerar inte, för att du min tår har torkat bort. Jag längtar och letar efter dina vänner och snart finner jag att du kom inte ensam, det dröjde men du kom tillbaka med allt du var och är, med dig kom ett vattenfall av droppad. Till slut blev du verklig, kunde inte stå emot.
Men tårar kom inte för att ensamheten var, det var du, som tog ett grepp om mig, det var en tanke på att jag kanske för en sekund inte behöver vara ensam längre. En genomborrande känsla av oförståelse, kan detta ske? Är det lycka som har funnit dig? Vem är det som har skänkt mig en bild av dig? Sker detta på riktigt?
Dessa två element förenas till ett? Inte något, förnekar det något. Hoppet är att vara i, på jorden förenad av våra två hjärtan.
Den dagen jag får ligga på ditt bröst och känna mitt hjärta dunka bredvid ditt hjärta, då kommer min ensamhet att ett minne blott. För den känslan kommer jag aldrig att ge bort till någon. Den kommer att vara min egen. Jag vill redan nu smeka din kind och se i din dina ögon. Då mina tårar kommer att vara av lycka"
Det tomrum du lämnar efter är öronbedövande. Kan höra hjärtat dunka i en takt som kan få min gnista att slockna. Där i ditt bröst vill jag att mitt hjärta ska vara. Där ensamheten flyr till varje dunk av ditt hjärta. Inte längre behöver jag känna min ensamhet.
I ditt bröst finns en själ som fyller hjärtats alla kammare med blod. Blod som skänker liv till alla lemmar i min kropp. Där min kärlek hos dig är. Du vet inte att jag hör mina egna hjärtslag i takt med dina. Vi är bortom varandra, kan inte känna varandra.
Lägga mitt öra på ditt bröst vill jag, jag vill höra på nära håll hur du lever, hur du andas. Jag vill känna dig, beröra dig, få dig att känna mig. Men som ett slag mot min bräckliga själv är jag ensam där igen. På samma ställe du berörde mig med dina ögon. Om du visste att dina ögon kan se igenom min ensamhet, skulle du vara här nu. Vem är du mitt hjärtats dröm? Vart finner jag den längtan att kunna se dig?
Min tår finner mitt bröst, tåren äts upp av min torra hud, du finns ej längre min tår. Det som en gång var finns inte, den existerar inte, för att du min tår har torkat bort. Jag längtar och letar efter dina vänner och snart finner jag att du kom inte ensam, det dröjde men du kom tillbaka med allt du var och är, med dig kom ett vattenfall av droppad. Till slut blev du verklig, kunde inte stå emot.
Men tårar kom inte för att ensamheten var, det var du, som tog ett grepp om mig, det var en tanke på att jag kanske för en sekund inte behöver vara ensam längre. En genomborrande känsla av oförståelse, kan detta ske? Är det lycka som har funnit dig? Vem är det som har skänkt mig en bild av dig? Sker detta på riktigt?
Dessa två element förenas till ett? Inte något, förnekar det något. Hoppet är att vara i, på jorden förenad av våra två hjärtan.
Den dagen jag får ligga på ditt bröst och känna mitt hjärta dunka bredvid ditt hjärta, då kommer min ensamhet att ett minne blott. För den känslan kommer jag aldrig att ge bort till någon. Den kommer att vara min egen. Jag vill redan nu smeka din kind och se i din dina ögon. Då mina tårar kommer att vara av lycka"
Kommentarer
Trackback
