Ulla-o-red

Nu har jag jobbat länge på Shell och jag kan se ett mönster. Dom flesta kärringar som ska till Ullared kommer från Linköping. Det slår aldrig fel. Så fort det kommer en buss så är den från Linköping och en massa tanter som ska låna toan och köpa kaffe. Jag undrar vad som driver tanterna från Linköping?? Att ta ledigt från jobbet och spendera en massa timmar i en buss för att sedan komma ner till paradiset för billiga priser för tanter. Nu menar jag inte att det bara är tanter som åker dit. Men det är bara dom som stannar här som är tanter.

Tänk busschauffören måste ju sitta med en smärta längst inne i bröstet. Höra detta kackel från kärringarna..haha. Ja om du nu inte har varit med i ett umgänge på runt fem tanter så uppmanar jag dig att göra dig detta, för det kacklas, det kacklas inte lite heller. Och nu, nu snackar vi inte om fem tanter, utan en HEL buss full. Jag kan säga att det är synd om kraken.
Folk får ju ont i huvudet när dom har umgåtts med mig i fem minuter ;).
Jag hoppas att han kan få lyssna på radio P4 och drömma sig bort till gubblandet???


Lista

Dagens humör: Variernade, trött och ångest

Dagens borde: Städa, diska och tvätta håret

Dagens frisyr: Haha, ja håret in en toffs

Dagens smink: Inget

Dagens klädsel: Svart linne och svarta shorts

Dagens favoritlåt: Vart jag mig i världen vänder

Dagens planer: Dricka

Dagens vill ha:

Dagens längtan: Att åka tillbaka till Hawaii

Dagens beroende: Serier

Dagens tråkigaste: Att vara hemma

Helgens bästa: Västervik

Helgens mest efterlängtade: Umgänget

Helgens pinsamaste: Vad var inte pinsammt ;)

Dagens motto: Le och du kanske får en kram

 

 

Jag vill åka tillbaka...


Achtung achtung en galen..

26 åring lös i Västervik. Iallafall om man ska gå på vad dom skrev i tidningen dagen efter. Usch det blev roligt för roligt för mitt eget bästa..

För mig blev det lite väl blöt när man somnar i någon annans säng, vilket för övrigt var super yper nice skön. Men jag fick inte ta med den hem ;).. Där hade jag slocknat och dum som jag normalt inte är så bettade jag till mig en shot för att jag råkade somna i bilen på väg hem. Och denna shot dök upp framför min näsa i sängen och sportslig som jag är så drack jag upp. Ja och den slank ner.

Lite kebab hann det att bli med och ja, den kebaben fastnade på film och några andra mindre oroliga saker. Kebabsås är det nya, att ta en gaffel och stänk i pannan. Det sägs att vara bra för humorn hos andra ;).

Men att somna i ett rum fullt med två personer som inte tvekar att göra onda handlingar när en helt oskyldig person ligger o sover är inte helt ofarligt. Tydligen hade någon kastat en kudde på mig och lagt godis under min näsa och lite sockerkuddar på mitt öra. HAHA jag hade gjort precis likadant om det var nån av dom andra som sov, jag ska inte nämna några namn. Men BEWARE, BEWARE of the teresia effect ;)!!!

På söndagen gick vi en promenad och vi kom utsökt in på ämnet pissoarer. Hur man som kille ska stå o pissa bland andra sköna grabbar. Och som det sas väljer man den längst in mot väggen, istället för att stå mitt i smeten men allt som hänger ;). Väldigt rolig liten grej med att stå en hel bunt med killar o pissa ihop. Och vi tjejer som går två och två på toa blir anklagade. Ja men vi pissar inte stående tillsammans men andra haahha...

Det var en tveklöst rolig helg.. Tack ni som var med och förgyllde den.










(det finns en man nånstans i Vimmerby som kommer att få sin Skoda pyntad till jul)



E4ana alla trafikanter

Här skriver Robert Collins klockrent om hur det är på vägarna. Läs och le lite :D

 

Här är några människotyper jag träffade på under tre timmar från Sundsvall till Uppsala.

• Översittaren. Han kör ett härligt ekipage med en 1950-talsjänkare fram och en Airstream-husvagn i blänkande aluminium bak. Jag tutar till och höjer handen till en hälsning. Vad gör översittaren? Han stirrar rakt fram. Betraktar mig i min lilla europeiska cabriolet som en lort.

• Bag ladyn. Som i trafiken oftast är en hel familj. Som har med hela bohaget på semestern. ALLT ska med, utan urskiljning, i plastkassar, kylväskor, korgar, kabinväskor. Huller om buller ända upp till taket. Det är noll bakåtsikt och bilen går tungt på bakhjulen.

Skattebetalaren. ”Jag har också betalat vägskatten”-förarna utmärker sig genom att svänga ut i vänsterfilen så fort vajervägen blir tvåfilig. Spelar ingen roll att det är hundra meter till bilen framför, eller att hastighetsskillnaden är minimal, ofta så liten att det inte hinner bli någon omkörning förrän vägen smalnar av igen.

• Stockholmaren. Vi höll på att bli rammade av två stycken av samma sort vid Tönnebro. De kom från påfarten och skulle GENAST UT I OMKÖRNINGSFILEN! Precis som de brukar när de kommer upp på motorvägen i Täby. Båda förarna var män i 35-årsåldern, med familj. En i Audi A4, en i Volvo V50. Den ene försökte tvinga mig att tvärnita, den andre bilen en bit framför. För stockholmaren spelar det ingen roll om det ­redan ligger en bil i omkörningsfilen, han ska dit direkt.

• Den vägilskne. På den sömniga vajer­vägen vid länsgränsen mellan Sundsvall och Hudiksvall blir det plötsligt drama. En Audiförare i 50-årsåldern med åsikten att han har rätt att köra i omkörningsfilen även om någon omkörning inte är nära ­förestående, råkar ut för en ung grabb i en Volvo 850 med sliten, osande motor. Grabben tröttnade på att aldrig komma om och drog förbi i högerfilen och sen trängde han sig in framför Audin.

Föraren vaknade till, ställde sig på bromsen och höll på att styra in i vajern. Jo, nog såg det här lovande ut. Plötsligt förvandlades Audin till en raket, men inte fullt lika snabb som den chiptrimmade Volvon. Gång på gång tvingades Audin bromsa in när han bara nästan hunnit förbi Volvon och vägen smalnade av. Mycket adrenalin! Mycket ­ilska. Det hade kunnat sluta riktigt illa.

• Bogserarna. En polskregistrerad paketbil typ Transit bog­serar en Golf i god fart. Varifrån och varthän? I varje fall från norr om Sundsvall och troligen till Ystad och färjan hem till billig verkstad. Vi ser dem vid Sundsvall och norr om Uppsala. Motorvägsbogsering är inget problem för de här bilisterna.

•  Cabbarna. Tyvärr, och visst är det sorgligt. Men de som äger en cab har de en sak gemen­samt. De kör uppcabbat! Troligen tycker de att transportsträckor ska köras med taket stängt, bara ren nöjeskörning (om det är tillräckligt varmt och soligt) ska ske med taket nere. Det kan inte vara mer fel.

• Polisen. Nej, honom såg jag inte! Och det var inte för att han gömde sig så bra. Han fanns inte.

Robert Collin

ont, men känner inget


Vill vara här, vill vara där. Men vart jag än går försvinner rösten igen. Letar otåligt efter svar, solen brinner varmt och det gör ont. Förmår inte att gå bort. Vill släcka gnistan som fanns där. Vill bort till evigheten.

Mörkret är bra, du andas lätt där bland sagor och fantasier. Kan dom inte ta med mig, gömma mig i skogen, högt uppe bland bladen så ingen kan se mig. Blått drömmer jag om verkligheten, den är fin. Finns du där? En andning av tung höstkänsla över ditt bröst. Tänk att jag får tänka på dig. Dock en fantasi som lever som en dröm. Kan inte slå in för jag är här och du är där.
Mitt liv kokas och ångan försvinner upp i intet. Ta min hand och jag ska visa vad kärlek är, nyfiket letar jag och hör fnitter från mig själv. Leken blir till allvar och ögon möts intensivt och den studen vill jag frysa, det går en sträng kall kyla igenom mina händer, dom vill vandra över ditt ansikte, smeka din kind och ge en lätt kyss på pannan. Omsluta på alla sidor. Ute på öppet hav kluckar vattnet mot båten och ingen kan störa ett möte som kan finnas i oändlighet. Tankar går upp mot himlen där vi ligger ochnjuter av att få vara ensamma på havet och se stjärnhimlen ovan oss. Din värme går över till mig och det finns inget mer att känna. Får jag? Får jag smeka din andra sida av ditt ansikte. Din lena hud. Allting går sönder och bubblan brister itu lika lätt som ditt hjärta kan sluta slå....

-ser inte mig-

I söndags skulle jag träna cykel en timma. Det började inte jätte bra. Kom inte upp i puls som jag skulle och jag kände att det var något konstigt. Min kropp svarade inte på mina ansträngningar.

Och en halvtimma in i passet kände jag mig illamående och yr så jag började ta en tablett dextro, en till och en till. Jag hade tagit minst fem stycken, men inget hjälpte. Så till slut gick jag ut. Och sockret var på 3,7 innan jag började hade jag 9,0.

Jag kände mig konstig, ledsen och fånig!! Jag blev nästan gråtfärdig för det är så lite som gör att jag inte klarar av att göra saker. Jag kände mig hopplös. Det är ingen sjukdom som man ser. Den är osynlig!


RSS 2.0