ont, men känner inget


Vill vara här, vill vara där. Men vart jag än går försvinner rösten igen. Letar otåligt efter svar, solen brinner varmt och det gör ont. Förmår inte att gå bort. Vill släcka gnistan som fanns där. Vill bort till evigheten.

Mörkret är bra, du andas lätt där bland sagor och fantasier. Kan dom inte ta med mig, gömma mig i skogen, högt uppe bland bladen så ingen kan se mig. Blått drömmer jag om verkligheten, den är fin. Finns du där? En andning av tung höstkänsla över ditt bröst. Tänk att jag får tänka på dig. Dock en fantasi som lever som en dröm. Kan inte slå in för jag är här och du är där.
Mitt liv kokas och ångan försvinner upp i intet. Ta min hand och jag ska visa vad kärlek är, nyfiket letar jag och hör fnitter från mig själv. Leken blir till allvar och ögon möts intensivt och den studen vill jag frysa, det går en sträng kall kyla igenom mina händer, dom vill vandra över ditt ansikte, smeka din kind och ge en lätt kyss på pannan. Omsluta på alla sidor. Ute på öppet hav kluckar vattnet mot båten och ingen kan störa ett möte som kan finnas i oändlighet. Tankar går upp mot himlen där vi ligger ochnjuter av att få vara ensamma på havet och se stjärnhimlen ovan oss. Din värme går över till mig och det finns inget mer att känna. Får jag? Får jag smeka din andra sida av ditt ansikte. Din lena hud. Allting går sönder och bubblan brister itu lika lätt som ditt hjärta kan sluta slå....

Kommentarer
Postat av: Ansibecki

Vad fint du skriver. Nästan lite som jag känner mig just nu. Fast troligtvis inte alls ändå. Men jag vill också gömma mig i skogen och drömma om verkligheten. Vi skulle ta en fika snart. Fast jag är usel på att höra av mig. kram

2011-09-20 @ 20:30:46
URL: http://www.ansibecki.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0